De märkligaste övningarna som fysioterapeuter faktiskt ordinerar (och varför de fungerar)

Inledning: Varför det mest udda träningsprogrammet för hemmet ofta fungerar bäst

En patient kan ifrågasätta ett träningsprogram för hemmabruk som innefattar ballonger, speglar, att gå baklänges eller att krypa över klinikgolvet. Övningen kan verka märklig eftersom den synliga rörelsen skiljer sig från det kliniska målet.

Att kasta en boll kan träna proprioceptionen i axlarna och den reflexmässiga stabiliteten. Andning mot motstånd kan öka lungvolymen och hjälpa till att kontrollera trycket. Spegelövningar kan ge hjärnan visuell information som främjar omkoppling av hjärnbarken, medan nynnande kan främja kontrollerad utandning och aktiviteten i andningsmusklerna.

Sjukgymnaster ordinerar dessa övningar eftersom var och en av dem ställer specifika krav på sinnesförnimmelser, motorik eller andning. Följande exempel förklarar vad varje ovanlig uppgift tränar och varför den kan ha sin plats i ett noggrant uppbyggt träningsprogram.

Att blåsa i ett sugrör eller en ballong efter en bröst- eller bukoperation

Ett sugrör eller en ballong kan se ut som en felplacerad festpryl bredvid en postoperativ säng. Vårdpersonal använder det för att skapa motstånd vid utandning, vilket främjar ett långsammare och mer kontrollerat andningsmönster. Övningen kan också göra det lättare att observera och ge ledtrådar om andningsansträngningen.

I kombination med en medveten inandning kan utandning mot motstånd främja rekryteringen av lungvolym efter bröst- eller bukkirurgi. Valet av redskap och motstånd bör anpassas efter patientens kirurgiska försiktighetsåtgärder, andningsstatus och förmåga att utföra uppgiften utan överdriven ansträngning.

Att kasta och fånga en boll mot en vägg som en del av rehabiliteringen av axeln

En patient som spelar boll ensam mot en vägg kan se mer ut som en rast än som rehabilitering. Varje studs förändrar kraften och tidpunkten vid axeln, vilket får rotatorkuffen och skulderbladsmusklerna att göra snabba, reflexmässiga anpassningar. Dessa upprepade anpassningar tränar rytmisk stabilisering, proprioception och samkontraktion kring leden.

Sjukgymnaster inför vanligtvis väggkast senare i rehabiliteringsförloppet efter instabilitet eller en rotatorkuffoperation, när vävnadsläkning, rörelseomfång och grundstyrka möjliggör snabbare belastning. Bollens storlek, kastavstånd, hastighet och armens position gör det möjligt för terapeuten att anpassa svårighetsgraden utan att ändra den grundläggande övningen.

Att gå baklänges på ett löpband

Att gå baklänges på ett löpband ser ut som om man har missat instruktionerna om riktningen, medan alla i närheten rör sig framåt. Baklängesgång förändrar ledvinklarna och belastningen på musklerna, och det kan leda till att den relativa belastningen förskjuts mot knästräckarna jämfört med vanlig framåtgång.

Sjukgymnaster kan använda gång baklänges på löpband vid behandling av knäartros eller vid omträning av gångmönstret när detta förändrade belastningsmönster stämmer överens med bedömningen. Den ovana riktningen kräver dessutom medveten fotplacering och motorisk sekvensering, vilket ger vårdgivarna ett kontrollerat sätt att öva på en annan gångstrategi.

Tuggummi eller käkövningar vid käkledsbesvär

Käkrehabilitering kan verka motsägelsefullt när en fysioterapeut begränsar tuggningen men samtidigt ordinerar upprepade käkrörelser. Skillnaden ligger i dosering och kontroll. De övningar som ordineras av behandlaren utförs inom ett definierat rörelseomfång, i en bestämd riktning, med ett visst motstånd och ett visst antal repetitioner för att få käken att slappna av och förbättra rörligheten. Fysioterapeutiska käkövningar anses vara ett icke-invasivt behandlingsalternativ vid käkledsbesvär.

Tuggummi ger inte samma kontrollerade stimulans. Kontinuerligt tuggande kan öka muskeltrötthet, belastning på lederna, smärta och stelhet i ett ömt käkledsled, och därför betraktas tuggummi i facklitteraturen i allmänhet som en möjlig faktor som förvärrar tillståndet snarare än som en övning. En fysioterapeut kan ordinera kontrollerad öppning, stretching eller rörelser mot motstånd, samtidigt som patienten uppmanas att undvika obegränsat, repetitivt tuggande.

Spegelterapi mot fantomsmärta

En metaanalys från 2021 visade att spegelterapi minskade smärtan i fantomlemmar jämfört med kontrollgrupperna, med en sammanlagd standardiserad medelskillnad på -0,81. Effekten var fortfarande signifikant efter ungefär tre månader och sex månader, även om små urval, breda konfidensintervall och stora variationer mellan studierna begränsade säkerheten (Neurology Advisor).

Under behandlingen ser patienten den intakta lemmen röra sig i spegeln, medan spegeln döljer stumpen. Spegelbilden skapar en visuell återkoppling som visar den saknade lemmen röra sig normalt, vilket kan förändra hur hjärnan tolkar rörelse- och smärtsignaler. I översikten visade sig spegelterapi vara betydligt effektivare än mental visualisering, och den var även något bättre än kontrollgrupper med täckt spegel (simulerad behandling), även om den jämförelsen baserades på färre studier. Sjukgymnaster bör därför betrakta den som ett alternativ med stöd i forskningen, men där evidensbasen fortfarande är under utveckling, snarare än som en etablerad lösning.

Luktträning vid luktförlust till följd av hjärnskakning eller covid-19

Att ordinera dofter av ros, citron, kryddnejlika och eukalyptus som ”sniffuppgift” hemma kan låta mer som aromaterapi än rehabilitering. Men luktåterträningsterapi utnyttjar just dessa fyra doftkategorier för att stimulera luktbanorna efter lindriga huvudskador eller ihållande luktförlust efter virusinfektion, inklusive luktförlust i samband med covid-19.

Enligt standardproceduren ombeds patienten att lukta på varje doft i 10 till 20 sekunder en eller två gånger om dagen under minst 12 veckor. Vid varje exponering fokuserar patienten på doften och försöker aktivt återkalla hur den ska lukta, istället för att bara lukta passivt.

Upprepad exponering kan främja återhämtningen tack vare luktneuronernas förmåga att regenerera sig. Att medvetet återkalla minnen tränar dessutom hjärnan att koppla samman inkommande sinnesintryck med lagrade luktminnen, vilket bidrar till att förklara varför både upprepning och uppmärksamhet ingår i behandlingen.

Att sjunga eller nynna för att förbättra andningen och vagustonus

Ett lungrehabiliteringspass kan påminna om en uppvärmning inför karaoke när patienterna nynnar, gör läppvibrationer och håller tonerna. Sång kombinerar ett kort inandning med en kontrollerad, lång utandning, vilket aktiverar diafragman och andra andningsmuskler mer kontinuerligt än vanligt tal. Sångbaserade lungrehabiliteringsprogram kombinerar ofta röstövningar med kroppshållning, diafragmatisk andning och långsam utandning.

En 12 veckor lång randomiserad kontrollerad pilotstudie med 40 personer med stabil KOL visade att sångträning gav större förbättringar än enbart hälsoutbildning. Den dynamiska diafragmatiska rörligheten ökade med 0,7 cm jämfört med 0,1 cm. Gåavståndet under sexminutersprovet förbättrades med 52 meter jämfört med 5 meter, och poängen för andningsrelaterad livskvalitet förbättrades också.

Kliniker kan diskutera nynnande i samband med den autonoma regleringen, men i denna studie mättes inte vagustonus. Den underbyggda motiveringen kretsar kring aktivering av andningsmusklerna, utandningskontroll och diafragmans mekanik.

Krypmönster för stabilitet i bålen och axlarna hos vuxna

När man gör ”bear crawls” kan ett träningspass på kliniken se ut som om en grupp vuxna imiterar småbarn. I fyrfotsställningen vilar tyngden på händerna, och bålen och axelbältet måste styra rörelsen medan armarna och benen byter stöd.

Vid kontralaterala rörelsemönster kopplas en arm ihop med det motsatta benet, vilket utmanar bålen att motstå rotation och skulderbladsmusklerna att upprätthålla kontrollen över axlarna. Genom att lägga till rörelser framåt, bakåt eller i sidled ökar belastningen utan att någon av regionerna isoleras. Att krypa ger därför fysioterapeuter ett belastande alternativ i sluten kedja till separata övningar för bålen och axlarna, där hastighet och rörelseomfång kan anpassas efter patientens förmåga.

Där vårdpersonal skapar och tilldelar program av det här slaget

Även en ovanlig övning kräver tydliga instruktioner och ett praktiskt sätt att följa upp resultatet. Vårdpersonal kan använda Physitrack:s bibliotek med över 18 000 övningar och det smarta verktyget för att skapa träningsprogram för att sätta ihop ett träningsprogram för hemmabruk, tilldela det till patienten och anpassa träningsprogrammet allteftersom rehabiliteringen fortskrider.